Utflykten till Wroclaw(EPWR)

Publicerat 2023-09-06

Efter många om kom vi äntligen iväg på vår planerade resa som hade skjutits upp 2 gånger under sommaren på grund av väder, tråg och ocklusioner..men äntligen såg det ut att bli en lucka..och den haffade vi!

Helgens eskader bar oss iväg till södra Polen. Wroclaw (EPWR), närmare bestämt och satte precis ALLA mina flygkunskaper på sitt allra yttersta prov och svettigt blev det…men ack så kul! Jag hade gärna gjort om det igen!!!!
Wroclaw är en stor internationell flygplats med väldigt mycket trafik så det passar mig perfekt!

Vi (Daniel och jag) började med att file:a färdplan via Pasewalk (DE) till Wroclaw. Direkt efter att jag fileat den blev jag uppringd av både FPC i Sverige, Tyskland och Polen. Jag hade uppenbarligen lagt min väg genom R-områden. Konstigt tänkte jag, för jag var noga med att jag inte gjort det. Med förundran dubbelkollade jag och mycket riktigt hade jag faktiskt INTE gjort det. Så jag ringde tillbaka till PANSA (FPC Polen) som var extremt hjälpsamma, trevliga och instämde med mig, att jag hade fileat korrekt. Trots detta flaggade deras system för att jag skulle flyga genom R-område som låg långt utanför min rutt. Inte heller de kunde förstått vad som hänt, mer än att deras system flaggat för detta till både FPC i Tyskland och Sverige. Efter många om och men så lade jag om min rutt (för jag orkade inte ringa runt mer). Ett tips är att använda sig av Autorouter som ger förslag på både VFR och IFR rutter som godkänns av FPC. www.autorouter.aero (gratis och gott).

Första benet togs av Daniel och gick utan några som helst bekymmer. Vi lämnade Sweden och togs emot av Langen Info. Vi hade informerat Pasewalk om att vi behövde tanka och de stod och väntade på oss. Vi tankade fullt för att klara den planerade 2h färden genom Polen.

Vi bytte pilot och lyfte från Pasewalk och blev nästan direkt ombedd att kontakta Poznan Information.
För er som inte kikat på Polen FIR så är det många kanaler av R-områden men väldigt lätt att få klarering genom. Poznan info var mycket hjälpsamma. Efter en stund återkopplade de och frågade om min position. De hade nämligen ”no-radar contact”. Lustigt tänkte jag och briefade dem var vi var och jag bad även om IDENT. Efter två IDENT’s och fortfarande ”no radar contact” kollade jag snabbt upp Flightradar24 och visst så lyste det en fin blå prick över mig med beteckningen SEFZY. Jag upplyste dom vänligt att vi finns på F24 om dom önskar följa oss. 🙂
Jag tyckte det var lite jobbigt med att dom inte visste var vi var just på grund av R-områden men även andra flyg. Efter en stund upplyste dom om mötande trafik och det var ju bra att dom visste var vi var i alla fall. Jag valde att flyga med både nav och landing light just pga av ovan, som jag sedan stängde av – syns man inte finns man inte.

Efter vackra landskap, kristallblå sjöar var vi framme och jag bytte frekvens till Wroclaw tower som ledde oss in via 2 (!!) olika inpasseringspunkter (puh). Vi var 3:e på inbound och…jisses…vad med aktivitet. Det var 2 Ryan-air och 1 Wizz på tur in samtidigt samt 2 eller 3 flyg skulle taxa och lyfta innan. Vi fick hålla precis norr om flygplatsen och det blev många varv, konstant radioprat och mycket att hålla reda på – höjd, position, radio, hålla koll på var alla landade pga wake. Efter 20-ish min var det äntligen vår tur. Klarering bana 29 och så kom en lång radda taxi-instruktioner som jag febrilt antecknade ner och så fick jag höra något om ”follow me-car”. Blev direkt klarerad till att landa längre in, men nekade denna just på grund av wake turbulence eftersom föregående flygplan just startat. Fick OK på min begäran om short landing with backtrack…och direkt följde det en ny radda av taxi-instruktioner som jag mitt i allt skulle anteckna och ha i åtanke. Det var en kort medvind, ännu kortare bas och kortast final. Bredvid banan väntade en ”stor” kärra Ryanair. Det måste ha varit en kul syn och ett gott skratt för piloterna som väntade evigt på att ZY skulle landa med sina 60kt. Vi skojade om att piloterna säkert drömde sig tillbaka när dom för länge sedan fick flyga manuellt och slippa all automatik. 😃

Hur som, så landade vi kort och taxade tillbaka och bort från banan enligt instruktionerna. Follow me bilen väntade på oss och visade vägen till Apron 4 där det väntade en taxi på att ta oss till terminalen.  Svettig, utmattad och lycklig stängde vi ner ZY och fick skjuts till terminalen av taxin.

Helgen spenderades med att vandra omkring i underbara Wroclaw med mycket arkitektur, historia, god mat och gott sällskap, mer mat, härligt väder och sedan mer mat!
Rekommenderas verkligen!!!!

Efter en tung brunch på söndagen var det hemfärd. Vi hade lärt oss att Polen FIR är kul, men krävande. Autorouter visade en alternativ rutt via Strausberg (EDAY) och jag tog första benet. Vi fick ta VIP ingången på terminalen och passera genom säkerhetskontrollen där, vilket kändes lite extra lyxigt. Där väntade en taxi som tog oss till apron 4. Det är lite annorlunda att starta på en stor internationell flygplats än en okontrollerad..eller inte så lite..ganska mycket. Begärde klarningen om att få starta vilket vi fick, klarering för taxi fick vi också med follow me bil till tankstationen. Vi tankade och så tänkte jag väl att vi blir väl stående här ett tag med tanke på inflygningen. Döm min förvåning att vi fick clear for takeoff direkt via andra inpasseringspunkter som varken jag eller Daniel inte hittade på kartan. Efter hektiskt letande så svarade jag bara:
-Unable to find exit point.
Tornet var hjälpsamma och gav oss en norr vektor, rapportera vid CTR-gränsen för att sedan byta till Poznan info igen. Dom ville väl bara bli av med oss, tänkte jag. Vi taxade ut och gjorde en direkt start och följde klareringen. Vi tackade för oss och bytte till Poznan info som hälsade oss välkomna.

Kort därefter kommer orden igen ”no radar contact”.
Skämtar dom, tänkte vi och skrattade lite orosamt. Fast med ett annat lugn i kroppen, slog vi på alla ljus igen och fortsatte vi mot tyska gränsen och efter ett tag så bads vi lämna frekvensen mot Langen information, så nog hade dom fått kontakt med oss till slut.

Väl i Strausberg så var det lite bullerområden att ta hänsyn till så det blev en kort medvind, bas och kort final. Vi bad om att få tanka och vi taxade ut till tankstationen. Vilken välkomstkommitté som stod och mötte upp oss tänkte jag, när jag tittade ut och såg trevligt uppställd personal väntandes, så trevligt. Men det var tyska tullen som prydligt stod och väntade på oss i klassiskt tyskt manér. Dom ville se legitimation och undersöka planet, vilket dom självklart fick. Med min skoltyska hade vi ganska kul och det var lättsamma grabbar. Dom hade fått information om att det var ett plan från Polen som skulle landa i Strausberg och det enda dom frågade efter var om vi hade cigaretter med oss, vilket vi inte hade eftersom ingen av oss röker. Självklart hittade dom inte något och dom tackade för sig och bar sig av.

Vi betalade, bytte pilot och så bar det iväg igen. Strausberg information var, som alltid lika trevliga, och vi tänkte båda att det är trevligt att stödja en sådan fin klubb. Det var full aktivitet på klubben med segelflyg som vinschades upp i luften med en vajer som sedan föll ner till marken med en liten fallskärm. Medans vi svängde norrut såg vi det Berlinska stadslandskapet prydligt silhueras i horisonten med dess karaktäristiska TV-torn. Förra året bjöd på en Berlinhelg och då är Strausberg ett utmärkt alternativ med sina 500m till S-Bahn och sedan 40min tåg för några Euro rakt in till Brandenburg Tor.

Vinden hem var ofördelaktig eftersom det var motvind så det var bra att vi hade tankat fullt i Strausberg. På vägen hem använde vi oss även flitigt av VOR fyrar som låg nästan exakt i vår färdväg. På höjd var det lugnt och stilla så man hade chans att fibbla lite med elektroniken. Det var även kul att i praktiken uppleva ”Cone of Confusion” som en repetition i kapitlet om VOR-fyrar. Dock skötte sig VORen exemplariskt och ingen CoC upptäcktes.

Vädret var fint och sista biten höll vi 4500 fot och det var faktiskt otroligt skönt att höra Sweden på radion igen. Väl i Landskrona så pustade man ut och kände en stor stolthet och äventyrlighet att kunna resa så här lyxigt och samtidigt sätta alla sina kunskaper på prov.

I bilen på vägen hem gick man igenom allt som hänt och försökte bearbeta allt och även 2-3 dagar senare så sitter adrenalinet och lyckan kvar.

Under resornas gång använde jag Skydemon och Daniel Foreflight. Båda hade sina fördelar / nackdelar, men en sak är säker, jag måste lära mig Skydemon mycket bättre. Där finns massvis med funktioner och det gäller att ställa in så mycket i förväg och lära sig det och inte i luften.
Så en Skydemon kväll på klubben är jag gärna med på…

Vid pennan
Robert Ottocan

Categories: Nyheter