Viarps Vinterberättelse – Del1

Publicerat 2022-12-12

Major Ramon Franco som 1926 flyger från Spanien till Sydamerika.

Av samtiden betraktat som en uppblåst och stridslysten ” Bull fighter ”
Flygplanet var av typ Dornier Wal DOJ Plus Ultra ,Flygbåten byggdes på licens i Italien
och var utrustat med 2 motorer Typ Napier Lion med vardera 450 hk, de placerades i
tandem dvs en tractor – den andra en pusher. Hastigheten uppskattat till ca 97 knop.

En klar och solig sommardag i Hamnstaden Palos de Frontera härskar en febril verksamhet.
Från när och fjärran kommer folk med olika utensilier och viktualia som skall stuvas in
i Flygplanet i en förhoppning om att dessa ska levereras till släkt och vänner i Brasilien.
Efter ett par timmars lastande är så Majoren klar att ge sig iväg – det sista han väntar på
som en god katolik er en välsignelse från Påven som så småningom lämnas till honom.
När han startar motorerna och propellrarna vispar vattenytan på floden Rio Pinto utbryter en
cresendo av sällan skådad slag, prick kl 8 och med full pådrag stiger Planet till väders och
Majoren kallar sig nu för ” Columbus de Aviacion ” Efter ett ärevarv över Palos riktas kursen
mot Kanarieöarna på endast 330 ft över havet, allt verkar vara väl förutom det eviga viftande
mot olika sjöfåglar som ville sätta sig på planet´s vingar. Drygt 5 timmar senare siktas Las Palmas
i soldiset man mottar även en radiosignal som bekräftar dess funktion. Under stor tumult landar
Planet och angör hamnbassängen för natten. Tanken att kunna flyga vidare nästa dag går om intet ,
ett av de värsta oväder drabbar ögruppen; i 4 dagar sitter man fast innan man tror sig kunna flyga vidare mot Capo Verde.

Distansen mellan Gran Canaria och Capo Verde är ca 890 nm, målet var hamnstaden Porto Praya .Majoren Ramon måste nu ta ställning till hur han ska klara den sträckan – för säkerhets skull lastar han av mer än 400 kg mat och andra förnödenheter och tar mera bränsle ombord. På morgonen den 26 januari startar han motorerna och med full pådrag stiger Dornier´n mot en blå himmel. Med den afrikanska kusten i fjärran går färden söderut och efter en 3:e del av etappen siktar man Lyxkryssaren San Carlos med den man utväxlar hälsningar och andra informationer. Norr om den afrikanska kuststaden Dakar ändras kursen västerut efter samstämmighet med kanonbåten Infanta Isabel. Allt går väl tills man på eftermiddagen ser ett stort Dismoln vilket man antar att det är en av de små öarna – vi verkligheten är det dock en våldsam Sandstorm som vältrar sig från Afrika mot Capo Verdegruppen. Panik utbrytter omedelbart för sand i motorerna betyder slutet på denna resa och landar i havet hade ingen någon kunskap om. Franco ändrar kurs mot nordväst om ögruppen i ett försök att undkomma stormen. Naturen kommer till hjälp genom att låta
ovädret dra söderöver och efter någon timme kan kursen åter sättas mot Hamnstaden, men innan landningen upptäcker man 2 lösa styrlinor vilket driver majoren till vansinne. Han beslutar att stanna ett par dagar i Porto Praya, tar hand om sig själv och Flygplanet samt att planera hur färden
över Sydatlanten skulle genomföras.

1244 nm skiljer Cape Verde från Ön Fernando de Noronha. Nu börjar den egentliga kryssningen
ska man flyga under dagtid, eller är det bättre att utnyttja Natten. Återigen lastades flera hundra
kilo förnödenheter av till förmån av en större kvantitet Bränsle. Vid midnatt den 30 Januari bogserades Dornier´n av Kryssaren Blas de Lezo ut på redden för att därifrån starta de långa färden.
Men det behövdes flera startförsök – först brast bogserlinan, sedan var det för grabb sjögång ytter-
ligare 2 startförsök misslyckades. Slutligen kl 6 på morgonen den 31 Januari plöjer Plus Ultra genom vågorna för att slutligen lyfta och inleda den första överflygningen av Sydatlanten någonsin.

Sikten är dålig, Radiosignaler från Kryssaren Blas De Lezo försvinner och först 3 timmar efter starten kan man lägga ut kursen till Ön Noronha. Ekvatorn passeras i hällande regn och på sena eftermiddagen mottagar man Radiosignaler från Fernando de Noronha, en välkommen signal.
Kl 7 på kvällen var det nästan mörkt, enda ljuspunkt är Fyren vid hamninloppet landningen avslutades efter 3 hårda sättningar. Plötsligt mottagar man ljussignaler . KOM EJ NÄRMARE KLIPPOR. En hård gir och Planet styr mot en blinkande ljuskälla som visar sig vara en plattform på pontoner, flera Rep och grova Linor kastas mot dom för förankring. Vågorna var kraftiga ingen kunde ta sig i den roddbåten som kom ut för att hämta i dom mot Land, vattnet stod ankelhögt i planet att sova efter den ansträngande flygningen var inte att tänka på utan man övernattade i sina sittstolar tills man hämtade flygarna nästa morgon halvt genomfrysen- Kryssaren Alsedo hade under natten anlänt och nu fick de ett välförtjänt bad, en kunglig frukost och med en Cognacsflaska i armen somnade de sedan.

Till den Brasilianska kusten; närmare bestämt Staden Pernambuco är det bara260 nm. Ramon the Aviatore vill dit så fort som möjligt, redan nästa morgon går man genom Flygplanet med tanke på skador, läckor etc men finner planet i god skick t.o.m motorer och propeller är i bra Kondition.
Efter omstuvning av lasten startar man i god vind och sätter kursen mot fastlandet, 450 ft över
havet, precis under molnen går färden i drygt 2 timmar. Man har kontakt med Pernambuco och meddela att allt är väl. MEN DET VAR DET INTE Plötsligt skakas Dornier´n av en jätte turbulens
det skakar okontrollerat i en hast minskas varvtalen och skakningarna blir mindre men fortsätter.
Piloten minskar varvtalet till den främre motorn för att se vad som händer, men all verkar vara ok
sedan minskar man varvtalet till den bakre; nu kan man se att propellern snurrar löst på axeln vilket
betyder att motorn stängs av. Med endast en motor tappar man höjd, allt som inte behövs just nu för färden slängs över bord det är endast Radion och Naviagtionsutrustningen som blir kvar. Samtidigt kommer kusten i sikte och med ca 30 ft höjd glider Dornier´n som ett jätte Segelflygplan in på Redden. Askådare har under flera timmar samlats i Hamnen då deras ankomst meddelades via Högtalare. Äntligen var man framme om inte i den glorifika andan han hade önskat sig.

Never the less: efter utbyte av den bakre propellern flög dom vidare söderut mot Rio de Janeiro,
Montevideo och Buenos Aires över allt välkomnades de av mörka skönheter, stora Galor till deras ära. Majoren Ramon Franco ( yngre broder till diktatorn Francesco Franco ) även han maktlysten
hade tänkt sig att flyga vidare upp mot Nordamerika för att göra sig ett Namn även där innan han skulle flyga tillbaka till Spanien.
Men så blev det emellertid inte, på en Argentinsk Ångbåt tog han sig tillbaka till Europa.

Om hans vidare öde kan ni läsa om själv på Internet

Vid Pennan
Herbert

Categories: Nyheter