Viarps Vinterberättelse – Del2

Publicerat 2023-01-13

Mr. Allan Cobham flyger 1925 tur/retur från England till Cape Town, Sydafrika.

För denna bedrift att flyga 32200 km adlades han av den engelske kungen.
Efter WW1 grundade han Englands första taxiflyg – service och 1936 skapade han ett fungerande sytstem att kunna tanka flygplan i luften.
En överbliven De Haviland DH 50 ” Dubbeldäckare ” från 1:a världskriget fick duga.Reg nr G- EBFO , Motorn var en 6 cylindrig luftkylt Siddeley Jaguar, 385hk,
Hastighet ca 97 knop.

Allan Cobham var en av de ca 22000 brittiska flygare som blev över efter 1:a världskriget. Det dåvarande behovet till civilflyget var endast 22 piloter. Många av hans tidigare kamrater livnärde sig som taxichaufförer eller lastbilsförare. På ett mirakulöst sätt fick han ett tillfälligt jobb hos De Havilland-fabriken som flygfotograf. Han köpte planet sedan och började med att flyga rika affärsmän och rika amerikanska turister runt om i Europa. Då efterfrågan av hans flygservice allt mer efterfrågades bestämde han sig att starta Londons första Taxiflyg-service.

I början av 1925 Imperial Airways skulle utöka sina flygrutter och då speciellt till mellan östern och Norra Afrika, tidigare flygrutter till Asien fungerade bra – man ville ha närmare och fram för allt snabbare kontakt med sina Kolonier. Den s.k. svarta kontinenten skulle sammankopplas med London och Cape Town även om många fortfarande trodde att långa transporter i Afrika var endast möjligt genom att svinga sig från lian till lian.

Allt sedan slutet av WW1 byggde engelsmännen flygstråk/platser på olika regioner i den östra delen av Afrika för att på så sätt säkra sig natur tillgångar som gummi och Petrolium. På de olika platserna var 100-tals infödingar satt i arbete dels med att stampa fram en hård lerbana, röja undan kilometervis med växtligheter och hålla ilskna elefanthjordar borta. Många dog av Malaria och Dengufeber, men trots alla dessa besvärligheter lyckades man att inom 1 år skapa 23 landnings platser räknat från Cairo till Cape Town. Flera Pionjärer försökte att flyga de nästa 7000 km men ingen lyckades. Cobham studerade noga de afrikanska förhållanden varav 2 aspekter var avgörande, en motor som håller hela vägen samt väderförhållanden. Efter några månader lyckades Cobham att samla in de sista punden som krävdes och den 16 November rullade han ut sin DE-Havilland -50 ur hangaren,planet var översållat med olika reklambudskap. 2 resväskor med tropiska kläder och andra utensilier lastades ,vidare en kamera,camping utrustning reservdelar och utensilier.

På Croydens Flygplats infann sig 1000-tals åskådare, ingen vill gå miste om när Mr.Cobham klättrade in i sin cockpit och önskade honom lycka till på resan.
Första stoppet var i Paris, färden ganska skakig går vidare och kommer så mot den italienska Klacken där de blev väl trakterat med både vin och brandy. Angelägen att komma vidare startar de nästa dag flyger över ön Corfu och landar i Athen. Här väntar nu en 775 km lång rutt innan de kan landa i Cairo. Här bestämmer Cobham att den medföljande fotografen ska filma när de närmar sig Nilens kustdelta – en spektakulär syn – kameramannen glömde att veva sin kameraapparat.

Landningen på Heliopolis Flygplats går utan missöden men kameramannen fick sig en rejäl utskällning då det uppdagades att han ej heller filmat överflygningen av Pyramiderna.
Efter flera dagar i Cairo där man förberedde planet för den långa rutten genom att följa Nildalen startade man den 16 december och landade i Malakal i södra Sudan, mottagningen var grandios då infödingarna framförde sina välkomst danser klädd i leopardskinn och med spjuten i högsta hugg.
Hövdingen var imponerat av denna järnfågel medan medicinmannen vill bliv av med den så fort som möjligt. Färden går vidare söderut över de stora träskområden tills man når staden Jinja vid Viktoria sjön som ligger på ca 4000 ft ASL detta hade Cobham glömd bort, så när han gick ned för landning upptäcker han att det fanns massor med folk på grässtråket för att undvika att köra på dom väjer han undan – vänster vinge tar i Akaciabuskar och planet slår i marken där landningsstället bryts av.
Rasande inspekterar Cobham skadorna ,han bestämmer sig även för att i fortsättningen alltid landa rakt fram oavsett om det finns grisar eller elefanter på banan. När reparationerna är avklarade starta han till 100-tals infödingarnas stora glädje, de springer på båda sidor om planet tills det lyfter han gör några loopar och rollar innan han försvinner i solgasset. Han letar upp järnvägsspåret och följer detta tills han kommer till N´Dola i Rhodesia där en bekäftig 2 meters man i gala uniform tar emot.
Efter en kort rabalder startar han igen, järnvägsspåret leder honom till staden Broken Hill i den södra delen av Viktoria sjön. David Livingstone var den förste man från väst som fick se sjön -infödingarna kalla den för Mosi-oa-Tunya ( röken som åskar ). Våghalsig eller dumdristig – Cobham flyger över vattenfallet genom rökmoln och går ner mot den nedre delen av Zambesi floden. Plötsligt börjar motorn hosta och hacka samtidigt som piloten blir duschat av vattenridån det visar sig att vattendroppar har sugits in i förgasarna. Han svänger undan direkt och den varma luften torkar bort vattnet och snart återgår motor`n till sin normala rytmiska arbetstakt.

Flera timmar senare kommer staden Bulwayo i sikte, här mottog Cobham kanske den största receptionen av alla på hela sträckan. Lyckönskningar kablades via Cairo till London och hans ankomst till Sydafrika meddelades via radio. Med fulla tankar och på gott humör startar han på den sista delsträckan till Pretoria, vid gränsen väntar 6 South Africa Air Force plan som eskorterar honom de sista 45 km till Flygplatsen. Här väntar tusentals entusiaster – t o m Parlamentet stängdes så att alla dignitärer kunde närvara och beskåda händelsen. I flera dagar inviterades Cobham till, olika evenemang, han skulle inta bara hålla tal utan också berätta några Bush-tales. Ivrigt att kunna avsluta sin färd startar han en tidig morgon den 17 februari för att undgå hettan under dagen och landar ändligen i Cape Town efter att ha zick- zackat sig genom Europa och Africa. Total tid 108 dagar, Flygtid i luften endast 90 timmar.

Efter en välbehövlig vila både för Flygplanet och piloten var tiden kommen för återresan. En minutiöst genomgång av planet genomfördes, flera provflygningar visade att allt var klart och startade således den 13 Mars. Flygrutten mot England planerades – men nu via den västra kustlinien an den afrikanska kontinenten. Starten från Cape Town gick bra under sig kunde han betrakta öken i Namibia och landningen i Angola avverkades utan större avvikelser. Efter någon dags vila var det åter dags att flyga vidare nu i de mer koloniserade områden efter elfenbens kusten. Att flyga vidare norrut via Sahara-öken avråddes – i stället följde han kusten upp mot Marokko sedan via Spanien och landade åter i Croyden, denna gång behövde han bara 80 timmar i luften. Här väntade Cobham ett tumultartat välkomnande och samma kväll blev han inbjuden av den engelske Kungen George V för att där bli dubbat till Riddare. I sitt tacktal hänvisade han till att människan kan åstadkomma stordåd bara man organiserar pårätt sätt och är medveten om riskerna.
Från Taximan of the Air till Sir Alan Cobham, Knight of the Air.

Vid pennan
Herbert

Categories: Nyheter